Oral mukosit (OM) är en av de vanligaste och mest funktionsnedsättande biverkningarna av cancerbehandlingar (Ref. 1). Den drabbar så gott som alla patienter med huvud- och halscancer som får strålbehandling, upp till 75% av de patienter som behandlas med cytostatika, och upp till 100% av de patienter som genomgår benmärgstransplantation (Ref. 1-5). Det är sex gånger vanligare att cytostatikadosen måste sänkas hos patienter med oral mukosit. Oral mukosit medför också en fyra gånger högre risk för att en strålbehandling oplanerat måste avbrytas, och 3,4 gånger högre risk för att en cytostatikabehandling måste avbrytas eller skjutas upp (Ref. 6). I avancerade stadier kan oral mukosit vara mycket smärtsamt, göra att patienten inte kan äta och därför måste läggas in på sjukhus för att få vätska, smärtlindrande behandling och total parenteral nutrition (TPN) (Ref. 1). Upp till en femtedel av alla patienter med oral mukosit måste få näringsdropp. I en studie fann man att en tredjedel av patienterna med oral mukosit av grad 3-4 var i behov av gastrostomisond (Ref. 6). Dessutom kan mukosit få en betydande negativ inverkan på hur patienterna upplever cancerbehandlingen samt på deras livskvalitet (Ref. 7).